Idag hade min morfar fyllt 93 år om han hade levt.
Därför tänker jag extra,extra mycket på honom å alla fina minnen.
Nu när det kommit så mycket snö och det är bitande kallt får jag känslan av hur det var när man var liten och det var vinter.
Å det mysigaste som fanns var ju att åka spark med morfar.
Vi gav oss iväg på vägar utan belysning,så stjärnorna blev sådär härligt tydliga.
Älskar minnet av när jag halvligger på sparken och tittar på stjärnorna och gör ångar med andedräkten.
Å hur han puttar på där bak.
Ibland pratar vi om ditten å datten,å ibland är vi tysta.
Härliga minne…..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar